Det här inlägget som tar upp rev. Susan Russells artikel på Huffington Post kunde också fått en rubrik i stil med var tolerant mot de toleranta. När jag läste hennes frågor och svar om homosexualitet kom jag att tänka på de frikyrkliga och svenskkyrkliga grupperingar som alltid tar hänsyn till de mest konservativa, dvs Katolska kyrkan. Och som dessutom ofta vill tvinga på andra sina egna åsikter. De skulle kunna välja att ta hänsyn åt andra hållet i stället, t.ex. när det gäller synen på homosexuella och kvinnliga präster.
Även för oss katoliker gäller att vi gör tolkningar eftersom Bibeln är full av motsägelser som förståtts på olika sätt genom tiderna. Vi väljer hela tiden utifrån våra egna preferenser, någon oomtvistad, objektiv sanning finns inte.
Så är det också med Susan Russell som tillhör Episkopalkyrkan i USA. I sina frågor och svar läser hon Bibeln och i synnerhet NT genom förståelsens och kärlekens glasögon. Jag i min tur tycker att hennes synpunkter på det hela taget är kloka, även om ett och annat går att ifrågasätta, som att homosexualitet definierades på 1800-talet. I själva verket är det benämningen som då byts ut från sodomi till homosexualitet.
Men annars är mycket tänkvärt, som svaren på den första frågan om det är en synd att vara homosexuell?
Där svarar Susan Russell att det som hindrar oss från att älska Gud och vår nästa är synd. Därför är det att trakassera eller hata någon som är syndigt snarare än att vara homosexuell. För att inte tala om att sätta sig som domare i Guds ställe.
Den som får höra att "Gud hatar bögar" kan svara att till att börja med är Guds natur att älska, inte att hata (det hör ju s.a.s. till motståndarsidans område). Episkopalkyrkan tror att Gud inte i första hand bryr sig om vem vi älskar utan att vi alls älskar.
När man läser frågorna och svaren blir man påmind om att situationen skiljer sig mellan USA och Sverige. För inte finns det väl någon här i landet som på fullt allvar tror att det går att "be bort homosexualitet"?
Om så ändå är fallet bör vederbörande tänka på att det inte är den homosexuelle som behöver helas utan den homofobe, (se fråga 1.
I dagens DN läser jag att en 18-årig pojke i Frankrike blivit dödad av skinnskallar. Troligen för att han var engagerad i en grupp som bl.a. stöder samkönade äktenskap. I artikeln, som jag tyvärr inte kan hitta på nätet, står också att en katolsk präst igår var i domstol anklagad för våld mot en polis i samband med en demonstration.
SvaraRaderaVåra förböner borde ägnas dessa och andra vilsna människor som med hot och våld försöker tvinga på andra sina åsikter och värderingar.
Anneli
"Vi väljer hela tiden utifrån våra egna preferenser, någon oomtvistad, objektiv sanning finns inte."
SvaraRaderaÄr det du skriver ovan sant?
Tja, jag får nog besvara din fråga med en motfråga.Visa mig en oomtvistad objektiv sanning när det gäller tro.
SvaraRaderaAnneli
Så lätt tycker jag inte du ska slippa undan. Är det du skriver sant? Är påståendet att det inte finns någon sanning sant?
SvaraRaderaMen jag ska också besvara din fråga med ett första enkelt exempel. En sådan objektiv sanning är att man existerar. Vet man att man existerar (självmedvetande) så har man också goda skäl att tro på detta. Därmed har man kunskap. Sedan kan man gå vidare.
För det andra blir det väldigt svårt att leva tillsammans om man inte utgår från att något är sant/osant och rätt/fel. Detta kullkastar i sig inte relativismen men gör den omöjlig för att inte säga absurd att leva efter.
:-)
Du undviker att ta ett exempel från det område mitt påstående är hämtat från, religion och tro. Det är nog den enda möjliga strategin, men jag låter den inte passera.
SvaraRaderaBevisa t.ex. att Gud inte uppskattar kärlek mellan människor av samma kön.
Exemplet du tar upp med medvetandet om att man existerar som en objektiv sanning, går att ifrågasätta (fråga vilken filosof som helst värd namnet). Hur är det t.ex. med en gravt dement person? Existerar vederbörande, eller gäller en annan sanning för hen?
Jag tror precis som du att vi behöver kunskap och regler för att kunna ha ett fungerande samhälle. Men jag tror också att vi, hur jobbigt det än kan vara, ständigt måste vara beredda att ompröva och utveckla dessa.
Anneli
Du undviker fortfarande frågan om det du säger (citatet ovan) är sant! Det beror på att den inte tillfredsställande kan besvaras för antingen kommer du begå en motsägelse eller påstå att det du hävdar om tillvaron inte är sant.
SvaraRaderaVad gäller mitt exempel är det hämtat från Descartes och ytterst från Augustinus. I ett första tankeled utgår man från en själv och inte från det yttre.En dement person för oss båda är en yttre manifestation. Din invändning handlar mer om en annan fråga som handlar om yttervärldens existens och hur vi kan ha kunskap om denna.
Du förnekar sanningar. Jag hävdar att dessa finns och mitt exempel ovan är strikt filosofiskt. Mitt "bevis" är förnuftet. Man kan ta fel och rätt, man kan hävda att någon objektiv sanning finns eller inte finns! Men för att ta fel eller rätt, för att överhuvudtaget hävda något måste man existera.
(1)Därmed är en objektiv sanning att man existerar (begreppet "man" är i nuläget odefinierat).
(2) Alltså finns i nuläget objektiv sanning.
(3) Om objektiv sanning finns måste hävdandet att inga objektiva sanningar vara felaktigt. Alltså har du fel, helt enkelt!
;-)
"Bevisa tex att Gud inte uppskattar kärlek mellan människor av samma kön."
SvaraRaderaFör att gå vidare måste vi här vara samstämmiga i vad vi avser med "bevis" och "kärlek". Problemet med ditt resonemang är att du helt underkänner sanningar inom religion och tro. Detta innebär att kärlek mellan människor av samma kön varken kan vara rätt eller fel i dina ögon!
Och om det nu varken finns rätt eller fel inom religion och tro vad är egentligen meningen med att, som du skriver, "ompröva" och "utveckla dessa" något I sak spelar det ju ingen roll vad man har för åsikter inom religon och tro då ingen objektiv sanning finns? Och då det är varken rätt eller fel att påtvinga andra ens egen uppfattning!
Märker du det problematiska i ditt resonemang. Inte bara för dig själv internt utan också i vår dialog. Med en relativistisk utgångspunkt som din är det vi båda säger varken rätt eller fel eller rentav rätt och fel samtidigt.
Min utgångspunkt är att det finns något rätt eller fel även inom fältet tro och religion/livsåskådning. Detta innebär faktiskt att vi båda kan ha rätt eller fel tex när det handlar om kärleken mellan samma kön. Men för din del spelar det ingen roll då objektiva sanningar inte finns.
:-)
Anonyme vän,
SvaraRaderaDu använder många ord för att uttrycka din oro över tillvarons osäkerhet. För det är så jag uppfattar dina svar och det är också det jag tror är grogrunden för fundamentalism av olika slag. Smärtan i att det är så mycket vi inte vet säkert och inte kan bevisa.
Har du t.ex. stött på någon hetsig diskussion om huruvida jorden är platt eller rund? Jag skulle tro att svaret är nej, vilket bör bero på att vi konkret kan se att jorden är rund (nåja någorlunda). Vi vet alltså säkert hur det förhåller sig.
Annorlunda förhåller det sig med frågor som vad Gud anser om kärlek. Ingen har kunnat fram några säkra bevis på vad Gud anser. Ingen har, så vitt jag vet, den "hot line" till Gud som skulle krävas. Så länge det är så kommer olika grupper att som du gör i dina kommentarer, argumentera för att deras åsikter och tolkningar är sanningen.
Den dagen då vi verkligen vet, jag tvivlar på att den kommer, försvinner diskussionen av sig själv. Precis som den om jordens form.
Ett kontraproduktivt inslag i den inomkyrkliga diskussionen och förstås i många andra diskussioner är oviljan att svara på besvärande frågor. Man pratar förbi varandra på ett sätt som gör att diskussionen inte kommer vidare utan att positionerna blir låsta.
Jag brukar lägga mig vinn om att vara hederlig och utan krusiduller erkänna om jag gjort ett misstag. Den här gången ville jag se vad som hände om jag valde en annan strategi.
Självklart borde jag ha varit noggrannare när jag formulerade mitt inlägg och skrivit något i stil med "ingen har kunnat presentera en objektiv oomstridd sanning när det gäller tro och religion".
För jag kan förstås inte bevisa att en sådan sanning inte existerar, jag har lika lite som någon annan tillgång till Guds projektplan för skapelsen.
Men det var fullt logiskt att i stället be dig att bevisa att jag har fel. För inte heller du har den insyn i Guds avsikter som skulle krävas för att få fram den sanning jag av rent slarv helt förnekade alls finns.
I slutänden måste både du och jag inse att vi inte kan bevisa våra påståenden, fast jag håller egentligen frågan öppen. Den stora skillnaden är att jag kan leva med den osäkerheten, medan jag tror att du har svårt för det. Allt handlar om vilken tillit man har till Gud, tror jag. Bevisa det kan jag förstås inte ;-)
Anneli