Det borde vara elementärt

 Fr William Grimm tar i artikeln Get the facts straight på UCA news.com upp några vanföreställningar kring Andra Vatikankonciliet och konciliefäderna. Grimm skriver att det finns en tradition inom Vatikanen att ändra kyrkans historia så att den passar dess ledning. Han tycker att tecknen i samband med firandet av Andra Vatikankonciliets öppnande tyder på att något liknande kan vara på gång nu.

William Grimm understryker att det är viktigt att känna till grundläggande fakta om konciliet så att vi kan bedöma de tolkningar, omtolkningar, feltolkningar och förvrängningar av det som kommande år kan bära med sig.

Jag tycker att han ger bra exempel på felaktigheter och sedan korrigerar dem.
Fakta är, enligt Grimm, att Andra Vatikankonciliet var det senaste av de endast 21 som hållits under kyrkans 2000-åriga historia. Däremot var det inte en komplott av revolutionärer med syftet att förstöra kyrkan. Deltagarna var i stället katolska biskopar från hela världen, det var bara de som var för sjuka och de som bodde i kommunistdiktaturer som inte kom till Rom.
Grimm påminner också om att kyrkan lär att den Helige Ande är en viktig kraft vid en sådan samling.

Han skriver vidare att man inte kan avfärda konciliefäderna som ett gäng radikala män.
Av deltagarna var det t.ex. bara biskoparna som tillhörde de östliga riterna som firat mässa på något annat språk än latin. Det (borde) förstås inte heller gå att anklaga dem för att vara influerade av postkonciliära idéer, vilket trots det verkar ha skett.
De var enligt Grimm helt vanliga biskopar som fått en traditionell teologisk utbildning och undervisats på latin.

Konciliefäderna var inte heller en naiv flock som följde några få radikala ledare. I själva verket satte de bestämt ner fötterna när det visade sig kurian redan innan konciliet börjat försökt sätta agendan efter sina egna syften.
William Grimms avslutning är rak och i mitt tycke klok:

" If during the “Year of Faith” you hear complaints about Vatican II and its stress upon the Church as the People of God, about collegiality, about confident encounter with the “joys and hopes, the griefs and the anxieties” of people today, about respectful encounter with other religions, about worship marked by “full, conscious and active participation in liturgical celebrations,” about reminders that “the revision of liturgical books should allow for legitimate variations and adaptations to different groups, regions and peoples” — if you hear such complaints, no matter the source, remember the facts and give the complaints the attention they deserve. None at all."

Läs gärna också Robert McClorys korta kommentar till William Grimms artikel på  NCR