Samling för en radikal förändring av Katolska kyrkan

I Pagan Rome and the Early Christians av historieprofessorn Stephen Benko nämns kvinnliga diakoner i ett brev från Plinius d.y. till kejsar Trajanus  skrivet år 111.
Allt tyder på att det fanns kvinnor i ledningen för de tidiga kristna församlingarna och Katolska kyrkan tillät gifta präster in på 1100-talet. Kvinnor och gifta män som leder församlingar finns alltså i kyrkans tradition och är inget nytt påfund. Man kan och bör förstås inte återskapa rollerna som de såg ut då, däremot ta fasta på att de funnits, lyfta fram och utforma dem efter vår tid.

Med det som bakgrund är det förstås extra positivt att läsa Robert McClory  summering av 2011 på NCR där han konstaterar att i allt fler länder, han tar som exempel Tyskland, Österrike, Irland och Belgien, samlas katolska präster runt krav på förändring av Katolska kyrkan. Det främsta önskemålet är möjligheten för gifta män och kvinnor att få sina prästkallelser prövade.
Prästbristen i Katolska kyrkan kanske är mest påtaglig för prästerna själva och jag gissar att det varit en hjälp för många att samla det mod som behövs för en präst som går emot kyrkans ledning för att följa sitt samvete.

Mc Clory hänvisar också han till kyrkans tradition, i det här fallet hur urkyrkan löste frågan om ledare genom att välja lämpliga personer ur församlingen. Han skriver:
"The distinction between clergy and laity would only come later. Gradually, of course, these communities grew larger. The duties of bishop, presbyter and deacon expanded. Presbyters in time evolved into priests presiding at the Eucharist, since the bishop could not personally cover all the community's spreading centers of worship."
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/gathering-consensus-radical-change

Det kristna budskapet i teori och praktik

Kathy Kelly är en fredsaktivist som ofta befinner sig i områden med konflikter eller rent av krig. Denna julbetraktelse är skriven i Kabul  och handlar om unga fredsaktivister som till synes kämpar i motvind. Hon skriver bl.a.: "Five of the Afghan Youth Peace Volunteers are spending winter months in the apartment here which accommodates their group as well as visiting guests such as our small Voices delegation. In recent months, the place has evolved into a resource center for learning languages and exchanging ideas about nonviolent movements for social change. I am filled with fond and deep admiration for these young people as I watch them studying each other’s languages and preparing their own delegation to visit other provinces of this land on the brink of civil war, meeting with other young people wherever they can."
Jag blir glad av att läsa om de här ungdomarnas vilja att uppnå fred genom att överbrygga olika barriärer i form av språk, etnicitet och kanske också religion även om det inte framgår tydligt.
 http://ncronline.org/blogs/ncr-today/kathy-kelly-christmas-reflection-kabul

Läs gärna Påvens jultal som jämförelse, han har lämnat sängkammarfrågorna, vilket är positivt, för att i stället uppmärksamma de fattiga och utsatta. Men det är stor skillnad på praktikern Kathy Keller och teoretikern Benediktus.
http://www.news.va/en/news/the-child-is-our-salvation-the-popes-message-urbi-

Fredlig samexistens mellan olika religioner - en tradition att vidareutveckla

Igår inföll årets mörkaste dag, vintersolståndet, vilket BBC religion uppmärksammade på sin webbsida. De hänvisade också till en TV-serie om religionens historia på de brittiska öarna från 2008 med William Dalrymple som ciceron. Jag kunde inte öppna länkarna till programmen med tar ändå med det eftersom texterna om de olika avsnitten är informativa i sig.
Där beskrivs hur kristendomen skiljer från de befintliga religionerna och även den romerska religionen genom att vara intolerant och att de kristna på olika sätt tvingar på omgivningen sin tro
."With the coming of the Romans and their gods, Britain became more multi-faith. The Romans are instinctively tolerant of other religions, but a problem occurs when a new religion comes along telling people there's only one god. Christianity is on a collision course with the mighty Roman empire."

http://www.bbc.co.uk/religion/religions/paganism/history/spiritualhistory_1.shtml#h2

För min egen del är, som jag nog nämnt tidigare, just kristendomens intolerans en ny insikt. Jag har blivit varse i vilket grad jag ändå accepterat den historieskildring som segrarna, dvs vi kristna, presenterat som "sanning".

Men det finns som tur är en annan historia som kan ge oss hopp. Berättelserna om fredlig samexeistens och ömsesidig respekt mellan människor av olika tro som t.ex. står att läsa om i William Darlymples bok Från det heliga berget - en resa i skuggan av det bysantinska riket.
Dalrymple gav sig 1994 ut på en fem månaders resa i Johannes Moschos fotspår för att undersöka vad som hänt sedan år 578 i det som då var den östra delen av det bysantinska riket.
Han börjar i Istanbul, dåtidens Konstantinopel och som vikingarna kallade Miklagård, den stora staden. När Johannes Moscho kom dit var staden en kosmopolitisk metropol där det sades att 72 olika språk talades. Under den osmanska tiden, och då är vi framme vid 1400-1500-tal, var etnisk och religiös tolerans en förutsättning för stadens framgång. Staden tappade sedan mycket riktigt i betydelse när denna tolerans bröts sönder under 1800-talets nationalism.

Dalrymple besökte också Seidnayklostret i Syrien där församlingen består av såväl kristna som muslimer som ber i kyrkan. Han noterade att där levde fortfarande muslimer och kristna sida vid sida så som man gjort Österlandet i ett halvt årtusende. En tradition att inspireras av och ta fasta på.

Historien ger en nyckel till förståelsen av samtiden

Varifrån kommer de periodvis starka stråken av intolerans och önskan att erövra och kontrollera i kristendomen? De katolska ledarnas ambitioner att alla ska evangelisera och den diskussion det gett upphov till har fått mig att börja undersöka saken. Erfarenheten har lärt mig att mycket att det som sker i kyrkan i dag har sina rötter i kristenhetens första tid.
Och ska man få en rättvisande bild av den perioden är det bra att läsa böcker av historiker inriktade på Antiken. Deras kollegor vid katolska universitet är som bekant bundna av sina löften att inte skriva något som går emot Katolska kyrkans lära vilket begränsar deras resultat.

Jag läste därför i  den amerikanske historieprofessorn Stephen Benkos bok Pagan Rome and the early Christians. Han beskriver där hur de kristna efter den andra judiska revolten år 135 inte längre kunde söka skydd under det judiska paraplyet, vilket ledde till att man sökte sig utåt mot det omgivande romerska samhället. De kristna ansträngde sig för att kristendomen skulle framstå som en filosofisk riktning bland andra så att de icke-kristna skulle förstå dem.

En som vände sig mot detta och mot avvikande uppfattningar inom kristendomen var Tertullianus (160-ca 220) som är avbildad nedan. Han ansåg att kristendomen skulle hålla sig borta från filosofin. Efter Jesus Kristus behövdes inga spekulationer eller undersökande. Han ogillade också ambitionen hos en del kristna att leva i fredlig samvaro med den grekisk-romerska omgivningen. " By 207 he was openly a Montanist, repudiating military service and attacking the laxity of the church and the evolution of new practices."


Tertullianus är det tidigaste exemplet jag hittat på aktiv intolerans mot andra religioner och han är kanske också den förste traditionalisten. Tanken svindlar lite när jag tänker på vad dagens traditionalister skulle ha haft att slå vakt om i fall Tertullianus fått igenom sitt stopp för utveckling...

Frågan är om vi måste hålla kvar vid den här mer eller mindre fientliga inställningen till andra samfund och religioner? Jag tycker inte det, kristenheten har lånat mycket från romarna, men den toleranta inställningen till andra religioner hör tyvärr inte till influenserna. Kanske är det dags nu, givetvis anpassat efter dagens behov.