Och ska man få en rättvisande bild av den perioden är det bra att läsa böcker av historiker inriktade på Antiken. Deras kollegor vid katolska universitet är som bekant bundna av sina löften att inte skriva något som går emot Katolska kyrkans lära vilket begränsar deras resultat.
Jag läste därför i den amerikanske historieprofessorn Stephen Benkos bok Pagan Rome and the early Christians. Han beskriver där hur de kristna efter den andra judiska revolten år 135 inte längre kunde söka skydd under det judiska paraplyet, vilket ledde till att man sökte sig utåt mot det omgivande romerska samhället. De kristna ansträngde sig för att kristendomen skulle framstå som en filosofisk riktning bland andra så att de icke-kristna skulle förstå dem.
En som vände sig mot detta och mot avvikande uppfattningar inom kristendomen var Tertullianus (160-ca 220) som är avbildad nedan. Han ansåg att kristendomen skulle hålla sig borta från filosofin. Efter Jesus Kristus behövdes inga spekulationer eller undersökande. Han ogillade också ambitionen hos en del kristna att leva i fredlig samvaro med den grekisk-romerska omgivningen. " By 207 he was openly a Montanist, repudiating military service and attacking the laxity of the church and the evolution of new practices."
Tertullianus är det tidigaste exemplet jag hittat på aktiv intolerans mot andra religioner och han är kanske också den förste traditionalisten. Tanken svindlar lite när jag tänker på vad dagens traditionalister skulle ha haft att slå vakt om i fall Tertullianus fått igenom sitt stopp för utveckling...
Frågan är om vi måste hålla kvar vid den här mer eller mindre fientliga inställningen till andra samfund och religioner? Jag tycker inte det, kristenheten har lånat mycket från romarna, men den toleranta inställningen till andra religioner hör tyvärr inte till influenserna. Kanske är det dags nu, givetvis anpassat efter dagens behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar! Jag tittar på dem som gäller ämnen äldre än fem dagar.