I Pagan Rome and the Early Christians av historieprofessorn Stephen Benko nämns kvinnliga diakoner i ett brev från Plinius d.y. till kejsar Trajanus skrivet år 111.
Allt tyder på att det fanns kvinnor i ledningen för de tidiga kristna församlingarna och Katolska kyrkan tillät gifta präster in på 1100-talet. Kvinnor och gifta män som leder församlingar finns alltså i kyrkans tradition och är inget nytt påfund. Man kan och bör förstås inte återskapa rollerna som de såg ut då, däremot ta fasta på att de funnits, lyfta fram och utforma dem efter vår tid.
Med det som bakgrund är det förstås extra positivt att läsa Robert McClory summering av 2011 på NCR där han konstaterar att i allt fler länder, han tar som exempel Tyskland, Österrike, Irland och Belgien, samlas katolska präster runt krav på förändring av Katolska kyrkan. Det främsta önskemålet är möjligheten för gifta män och kvinnor att få sina prästkallelser prövade.
Prästbristen i Katolska kyrkan kanske är mest påtaglig för prästerna själva och jag gissar att det varit en hjälp för många att samla det mod som behövs för en präst som går emot kyrkans ledning för att följa sitt samvete.
Mc Clory hänvisar också han till kyrkans tradition, i det här fallet hur urkyrkan löste frågan om ledare genom att välja lämpliga personer ur församlingen. Han skriver:
"The distinction between clergy and laity would only come later. Gradually, of course, these communities grew larger. The duties of bishop, presbyter and deacon expanded. Presbyters in time evolved into priests presiding at the Eucharist, since the bishop could not personally cover all the community's spreading centers of worship."
http://ncronline.org/blogs/ncr-today/gathering-consensus-radical-change
