fredag 23 december 2011

Fredlig samexistens mellan olika religioner - en tradition att vidareutveckla

Igår inföll årets mörkaste dag, vintersolståndet, vilket BBC religion uppmärksammade på sin webbsida. De hänvisade också till en TV-serie om religionens historia på de brittiska öarna från 2008 med William Dalrymple som ciceron. Jag kunde inte öppna länkarna till programmen med tar ändå med det eftersom texterna om de olika avsnitten är informativa i sig.
Där beskrivs hur kristendomen skiljer från de befintliga religionerna och även den romerska religionen genom att vara intolerant och att de kristna på olika sätt tvingar på omgivningen sin tro
."With the coming of the Romans and their gods, Britain became more multi-faith. The Romans are instinctively tolerant of other religions, but a problem occurs when a new religion comes along telling people there's only one god. Christianity is on a collision course with the mighty Roman empire."

http://www.bbc.co.uk/religion/religions/paganism/history/spiritualhistory_1.shtml#h2

För min egen del är, som jag nog nämnt tidigare, just kristendomens intolerans en ny insikt. Jag har blivit varse i vilket grad jag ändå accepterat den historieskildring som segrarna, dvs vi kristna, presenterat som "sanning".

Men det finns som tur är en annan historia som kan ge oss hopp. Berättelserna om fredlig samexeistens och ömsesidig respekt mellan människor av olika tro som t.ex. står att läsa om i William Darlymples bok Från det heliga berget - en resa i skuggan av det bysantinska riket.
Dalrymple gav sig 1994 ut på en fem månaders resa i Johannes Moschos fotspår för att undersöka vad som hänt sedan år 578 i det som då var den östra delen av det bysantinska riket.
Han börjar i Istanbul, dåtidens Konstantinopel och som vikingarna kallade Miklagård, den stora staden. När Johannes Moscho kom dit var staden en kosmopolitisk metropol där det sades att 72 olika språk talades. Under den osmanska tiden, och då är vi framme vid 1400-1500-tal, var etnisk och religiös tolerans en förutsättning för stadens framgång. Staden tappade sedan mycket riktigt i betydelse när denna tolerans bröts sönder under 1800-talets nationalism.

Dalrymple besökte också Seidnayklostret i Syrien där församlingen består av såväl kristna som muslimer som ber i kyrkan. Han noterade att där levde fortfarande muslimer och kristna sida vid sida så som man gjort Österlandet i ett halvt årtusende. En tradition att inspireras av och ta fasta på.